Hohenzollern

Hohenzollern, borg i Schwaben i Tyskland

Borgen Hohenzollern, ett örnäste på berget Zollern i de Schwabiska alperna, 830 meter högt, är stamborg för ätten med samma namn, till vilken tysklands sista kejsare tillhörde.

Inlindat i dimmor och moln, eller avtecknat i silhuett mot en aftonhimmel, är borgen Hohenzollern en av de mest romantiska och vackraste riddarborgarna i tyskland.

Berget Zollern har en gammal historia. I förkristlig, gammalgermansk tid tillbads här solen, och vid tiden för den romerska erövringen av sydtyskland kallades berget "Mons solaris", Solberget. Redan under 1100-talet fanns här en fästning, påvisad av arkeologer, och det första historiska dokumentet som nämner två grevar av Zollern, som skulle kunna vara byggherrar, skrevs av en munk 1061. En dag skulle deras ättling Wilhelm II vara kejsare av det heliga tyskromerska riket. Nedanför berget i klostret i byn Hechingen finns en bok från 1267 med anteckningen "sub castral zolre" dvs. att det låg nedanför borgen Zollern.

Den första borgen 1100?-1422

Utgrävningar av fundament under 1900-talet visar att den första borgen hade vid entrén tre runda torn, sammabundna med fästningsväggar som löpte i båtform, och uppe på bergsplatån låg en fyrkantig huvudbyggnad.med ett kärntorn och ett kapell. I början av 1400-talet inträdde en arvsstrid mellan bröderna Eitelfriedrichs I och Friedrichs XII von Zollern, kallad "Fredrik der Öttinger". Öttingern betedde sig som en rövare, plundrade städer och 1422 belägrades borgen av styrkor från 10 riksstäder och grevinnan Henriette av Wurtemberg, och efter 10 månader gav borgbesättningen upp 1423, efter att borgherren Friedrichs den XII sprängt genom belägringsstyrkorna och flytt.

Borgen brändes och förstördes slutligen 1424 och kejsaren Sigismund gav befäl att slottet Zollern i evig tid skulle lämnas som ett minne av röveri, allt slag av fästningsverk eller andra byggnader var förbjuden. Eitelfriedrichs I gick i tjänst hos huset Wurtemberg, gifte sig på gamla dar med Ursula von Rhäzüns och fick med henne bland andra sonen Jos Niklas.

Den andra borgen 1454-1865

Jos Niklas av Zollern lyckades få kejsaren Friedrichs III av häva byggförbudet, och lade den första grundstenen till nästa borg 1454, trettio år efter ödeläggelsen, bevittnad av Hertig Albrecht IV av Österrike. Detta var i sig en maktdemonstration från adeln gentemot rikstäderna.

Den nya borgen byggdes i hästskoform, och skyddades av på utkanterna av halvrunda torn. Borgen stod snabbt färdig, redan 1461 byggdes Mikaelskapellet, den enda byggnad som i delar består än idag.

Ätten Zollern berikade nu också sitt territorium, Jos Niklas son Eitelfriedrichs II bytte arvet efter sin mormor, det schweiziska grevskapet Rhäzüns mot Haigerloch, och senare förlänades Joachim av von Hohenzollern och hans systerson Karl I grevskapen Sigmaringen och Veringen. Karl I´s söner delade marken i tre grenar, Hohenzollern-Hechingen, Sigmaringen och Haigerloch. Grenen Haigerloch dog ut 1634 och tillföll Sigmaringen. Redan tidigare, år 1214, delade sig ätten i två grenar, den Schwabiska och den den Frankisk-Brandenburgska-Preussiska, genom två bröder: Friedrichs IV behöll borgen Hohenzollern, och Konrad som ärvde borggrevskapet Nürnberg, som senare utvecklades till den frankiska, som blev kungar av Brandenburg-Preussen, och till slut kejsare av tyskland.

Den Schwabiska grenen upphöjdes 1623 till riksfurstligt stånd, och kom senare att utnyttja sin släktskap med det Brandenburgska kungahuset på olika sätt. Under Napoleons tid fördubblades territoriet Hohenzollern-Sigmaringen, och furstarna gick under Napoleon i krig mot sina släktingar i Brandenburg. Efter Napoleon lyckades de återigen mäkla fred med Brandenburg, genom ömsesidiga löften om krigsstöd och att om huset Hohenzollern i Schwaben dog ut, skulle det tillfalla Brandenburg-Preussen

Den tredje borgen 1850

Under det trettioåriga kriget skadades borgen av svenskarna, senare förföll den och användes mest som flykttillhåll för Hohenzollarna, som annars residerade på slottet i Hechingen. Genom vittring, blixnedslag, jordbävningar och dåligt underhåll, förföll borgen under1800-talet till ruiner. Till slut kunde inte de sju borgportarna ens stängas. Borgen ansågs som en utdöende ruin tills den besöktes av kronprins Friedrich Wilhelm av Preussen 1819.

Han begeistrades av läget, solnedgången från borgen och de vackra omgivningarna, och ville stötta en renovering av borgen. han lät sig dock senare övertalas att inte stötta en fullsändig renovering, men att med 10 000 Thaler renovera kapellet och vapensalen. Under franskt styre i början av 1900-talet sprängdes borgar i Rhenlandet för att omöjligöra att de användes krigsstrategiskt. Således sprängdes andra delar av borgen och förvandlades till ruiner.

1840 besteg Friedrich Wilhelm Preussens kungliga tron som Friedrich Wilhelm IV. Romantisk och kulturinstresserad brann av en ösnkan att återuppbygga borgen Hohenzollern. 1844 slog blixten ner i kapellet., en symbolisk händelse som aktualiserade behovet av renovering, eller nybyggnad.

1846 skrevs ett fördrag om borgens nybyggnad, där kungen av Preussen betalade 60 000 Thaler, och fursten av Hechingen 30 000.Under en revolution 1848/49 besattes landet av Bayerska och Preussiska trupper och 1851 avträddes Hohenzollern till Friedrich Wilhelm IV nu kung av Preussen, som nu myntade deviset "från berg till hav", eftrsom hans rike sträckte sig från Schwabens klippor till Nordsjön och Östersjön.

Den 23.9.1850 lade kungens bror, prins Wilhelm av Prussen grundstenen. En ny gotisk fästningsanläggning skulle byggas. 1856 var stora delar färdiga, men då kunde kungen inte längre glädjas av sitt verk, han låg sedan längre tid sjuk efter flera hjärninfarkter och avled 1861 på slottet Sanssouci i Potsdam.

Hans bror, prins Wilhelm, övertog färdigställandet av borgen och det kungliga Preussiska riket. Efter att ha upphöjts till kejsare av det heliga tysk-romerska riket 1871 hade ätten Hohenzollern nått sin höjdpunkt. Och deras stamborg var återigen nybyggd och glänsande.

Den sista kronprinsen av Preussen och Tyskland, Wilhelm, dog här på slottet, och hans andra son prins Louis Ferdinand mångårig huvudman för ätten Hohenzollern, bodde också här. Under nazisteran i Tyskland ledde han härifrån en motståndsrörelse, och avled som sin far på slottet 1994. Hans äldsta son dog 1977, och nuvarande huvudman är brodern prins Georg Friedrich, som regelbundet besöker slottet, varvid flaggan hissas från vakttornet.

I det förde detta vapenhuset finns en tämligen exlusiv restaurang, där man även kan fira bröllop, det finns också ett café med enklare mat i den gamla trädgården på borggården.

Utsikten är magnifik, om det är klart väder. Är det molnigt kan det likväl vara en ny upplevelse att titta ner på molnen uppifrån en mänsklig byggnad.

Sök mer information om Hohenzollern på Internet:

Google | Altavista | Yahoo | Dmoz | Wikipedia | susning.nu | NE | SAOB | Eniro nyhetssök | Aftonbladet