München

München, stad i i Tyskland

Staden, ätten Wittelsbach, Adolf Hitler, nazistpartiet och Cirkus Krone.

På 800-talet bebodde lite bönder och några benedektinermunkar från Tegernsee ett område kring vilket en by framväxte som kallades Ze den Munichen (dialektalt för zu den Mönchen, munkarnas plats). Sedan dess är Münchens statsvapen ett barn i munkkåpa, die Münchner kindl, se ovan. När större städer som Augsburg (en av de gamla romerska borgstäderna) Nurembeurg och Regensburg dominerade administration och handel i Bayern var München fortfarande bara en liten by med lite bönder och munkarna från sjön Tegern.

1158 etablerade Henrik Lejonet, hertig av Sachsen och Bayern och kejsar Fredrik Barbarossas kusin, en tullstation för att övervaka frakterna av salt från det närliggande Salzburg i Österrike. Henrik brände ner byn, och byggde upp en stad med marknad och allt i gaffeln av floden IsarSalthanden blomstrade och staden växte snabbt. 1180 tog Barbarossa München och gav staden till ätten Wittelsbach som kom att regera Bayern fram till 1918

München hade nu i slutet av 1200-talet utvecklats till Wittelsbacharnas största stad och1328 fick staden plötsligt en större betydelse sedan hertig Ludvig IV blev romersk kejsare. med hov i München. Under medeltiden genomled staden 1348 pesten och ekonomiska problem och inflation ledde till revolter mot Patricierfamiljer och judeförföljelser. Tills lut tog masspsykos grepp om stadens innevånare en rik klädhandlare Hans Impler och halshägg honom vid Mariaplatz. Wittelsbacharna svarade med att dra dit tung militär och bygga ett skyddat och säkert administrativt borgssäte i staden,

1632 intogs München av svenskarna och Gustav den II Adolf, som blev så imponerad av Rezidenset att han ville flytta hela byggnaden till stockholm på hjul. Till slut nöjde han sig med en gisslan av 42 medborgare som skulle lösas ut mot 300 000 Thaler för att täcka krigsreperationer. Alla utom sex återvände tre år nare.I slutet v trettioåriga kriget drabbades München återigen av pesten varvid 7000 (en tredjedel av stadens innevånare) dog.

Under spanska tronföljdskriget 1701-1714 kämpade Max II Emanuel av Bayern på den sedermera förlorande sidan och Bayern ockuperades av Österrike fram 1714. Under prins Maximillian II Josephs tid tog ungerska husarer över stadens styrelse och bönder och affärsfolk knotade kring det Österrikiska styvmoderlika behandlingen av Bayern. När Max dög 1777 dog huvudgrenen av huset Wittelsbach ut med honom och tronföljden övergick till Karl Theodor, av Wttelsbacharnas gren från Mannheim.

Han vägrade lämna Mannheim och Münchenborna tyckte inte om honom. Folket svalt och Karl Theodor satte in grov militär för att kontrollera massorna. Ödet ville att en amerikan skulle lösa denna konflikt, en Benjamin Thomson, också känd som greve Rumford. Rumford skapade skolor och arbete för de oroliga soldaterna, och 1789 grundade han den engelska parken som kom att bli en fokets park, åtgärder som något lugnade befolkningen. Under revolutionsåren i Europa ockuperades München 1800 av den franske generalen Jean Victor Moreau som lade sitt högkvarter på Wittelsbacharnas landsslott Nymphenburg .

Efter att under några decennier återigen varit föremål för ekonomiska kriser och förtryck av bönder resulterande i upprepade väpnade militära bestraffningar steg åter Münchens fana högt vid Napoleons besök 1805 när hans frus son, Eugene de Beauharnais, gifte sig med prinsessan Augusta av Bayern. Napoleon passade då på att befordra Max IV Joseph av Bayern från Prins och ärkehertig till kung av Bayern. Bayern blev ett kungadöme, och Napoleon tog som tack för besväret 1812 med sig många bayrare under den ryska kampanjen av vilka 30 000 man vilka dog på slagfältet i Austerlitz i kamp mot österrikare och ryssar. Under franskt tryck förbättrades villkoren för protestanterna och judarna i staden och ett mjukare liberalare statskick infördes.

Den 17 oktober 1810 gifte sig Max Josephs son Ludwig med prinsessan Theresia av Sachsen, och det bayerska folket bjöds in till hästtävlingar och ölfest vilket kom att bli en tradition som fortfarande firas under den sk oktoberfest men nu istället förlagts till sista veckorna i september. Theresienwiese är denna manad fylld med oändligt antal öltält, tivoligrunkor och influgna charterturister fran hela världen som inte har en aning om vad man firar.

Ludwig I av Bayern var född i Strasbourg och bestämde sig för att häva den franska trycket över bayern och återinföra en patriotisk nationalsitisk ådra. han återinförde Münchner Kindl som statsvapen, vilket under Napoleons ockupation bytts ut mot det kejserliga lejonet, han flyttade univeritet från Landshut in till München, byggde Odeonteatern, och anlade muséer och konstgallerier. Hans fall blev vid 60 års ålder hans mistress, den 28-åriga danserskan Lola Montéz. han gav henne titeln grevinna av Landfeld vilket chockade regeringen och de radikala studenterna som till slut tvingade honom att lämna Lola, och han abdikerade i protest.

Den sista stora kungen av Bayern var romantikern Ludwig den II. han lyfte kulturnivån i staden, anlade musikteatrar och i samarbete med Richar Wagner försökte han få München att bli ett centrum för musik i Europa. Han levde också ut sina fantasier genom att bygga sagoslottet Neuschwanstein vid foten av alperna, ett romantisk borg som sträcker sina torn och tinnar mot himlen. Han gick dock lite för långt i sn romantik och den bayerska rgeringen förklarade honom sinnesjuk. En chef för ett mentalsjukhus följde med honom till slottet Berg där båda hittades döda vid sjöstranden under mystiska omständigheter 1886. Ludwigs bror var sedan flera år sinnesjuk, och deras farbror Luitpold tog över som regent. Under hans tid kom stadsdelen Schwabing att bli ett Münchens Montmartre, vilket en generation senare drog till sig konstnärer från hela Europa, bland dessa en bitter ung konstnär från Wien, Adolf Hitler.

Adolf Hitler som dragits till staden i maj 1913 för att studera konst (och eventuellt också för att undvika värnplikten i Österrike, han hade undvikit mönstringen sedan 1910) och måla fick ingen större uppmärksamhet för sina alster. Han hyrde in sig hos en skräddare Popp på mSchleiisheimerstrasse i närheten av kasernerna och han drogs med i den nationalistiska glamouren. Ett slumpfoto taget 1 augusti 1914 vid Odeonplatz visar Hitler i folkmassorna lyckligt och yvigt applåderande nyheten att kriget börjat. Två dagar senare anhöll han till kung Leopold III av Bayern om att trots sitt österrikiska medborgarskap få inträda som frivillig i ett bayerskt regemente. Ansökan bifölls, och han skickades efter utbildning i München till den sjätte bayerska divisionen i den bayerska kronprinsen Ruprechts sjätte armé. Hitler befordrades till "Meldegänger" dvs meddelandeordonnans mellan kompaniet och regementsstaben, en inte helt ofarlig uppgift även om det var långt till skyttegravarna. I december 1914 fick han järnkorset av andra graden.

1915 sårades han i benet i franska Baupame, och skickades till tyskland för sjukvård. Han återvände till fronten 1917 befordrad till vicekorpral. I augusti 1918 fick han järnkorset av första graden. I Oktober 13 oktober 1918 i Werwick nära Yprez skadade han ögonen när britterna satte in gas och han skickades till Pasewalk nära Stettin för sjukvård, och där befann han sig när tyskland kapitulerade 11 november. Hitler var trettio år, missbelåten med kapitulationen och bestämde sig för att bli politiker.

Vid första världskrigets slut fick den socialdemokratiska flanken vind i seglen, och i November 1918 under krigets sista dagar ledde Kurt Eisner arbetare och bönder från Theresienwiese genom Münchens gator till Mathäser Brauhaus där den Bayerska Republiken stiftades. Man invaderade sedan det kungliga residenset och den sista kungen, Ludvig III Wittelsbach av Bayern flydde i bil. Hitler återvände 1918 till München som korpral och han arbetade en tid med att "utbilda" soldater i nationalistiska antimarxistiska ideal, vilket fick honom att komma i kontakt med Tyska arbetarpartiet som 1919 hade 40 medlemmar och mest förlade sina aktiviteter till Münchens ölstugor. De sex i styrelsen gnällde mest, hade inga större ambitioner.

På andra sidan gränsen i Österrike grundades under början av 1900-talet ett antal arbetarpartier vid denna tid, framgångsrikast var Deutsche Arbeiterpartei som 1911 tog sig in i det österrikiska riksrådet med tre platser. 1913 formulerades partiprogrammet som var antisemitiskt och antitjeckiskt. 1918 ändrade de namnet till DNSAP (Deutsche National Sozialistische Arbeiter Partei) och de använde redan då svastikan, hakkorset, som sin symbol.

Politiska vålddåd präglade München de första sex månaderna i 1919. Högerkrafter kritiserade Eisner som Berlinare och jude, och han sköts ner tre månader senare av en aristokrat som hoppades bli höger hjälte. München styrdes en tid av anarkister, renläriga kommunister, kontrarevolutionära krafter, och stadens kom mer och mer att förlora prägeln av konst och kultur och blev i stället centrum för extrema politiker och armestyrkor. Det fanns ett politiskt stöd för för högerextremisitiska våldshandlingar på gatorna, och när Münchens polischef Pöhner tillfrågades om han kände till att det fanns politiska mördarjuntor på gatorna svarade han: " Ja, men inte tillräckligt många". Många drömde om att störta republiken, återinsätta tyskland som europas största makt, och återge armén dess forna ställning.

Den 12 oktober 1919 infann sig Hitler på ett sammanträde för tyska arbetarpartiet på en ölstuga, där han plötsligt for upp och höll ett anförande som imponerade på grundaren Anton Drexler. Kort därefter blev han inbjuden till första styrelsemötet. Fyra man hade samlats på en ölstuga, partikassan raporterades uppgå till 7 mark och 50 pfennig, tre brev hade kommit in och svar skrevs. Hitler attraherades av det lilla formatet där han lätt kunde ta över. Han tänkte över saken i två dagar och gick sedan med i styrelsen som dess sjunde medlem. Senare i oktober talade han på mötet i Hofbrauhaus keller inför 111 personer, på nästa möte för 130, sedan för 200.

Hitler fick hand om propagandaarbetet och började organisera ett massmöte och 2 000 personer att kom till mötet den 24 februari 1920 i festsalen på Hofbrauhaus. Hitlers tal fick ordföranden Harrer att bli avundsjuk och han avgick. 1 april lämnade Hitler sin tjänst som militär, och han gick in för politiken på heltid. Under ett möte i Salzburg i augusti 1920 började man samrbeta med DNSAP i Österrike, och kort tid därefter ändrade man namnet till DNSAP.

Hitler stöddes av major Röhm i arméns distriktsstad i München, och och han bidrog med frikårsmedlemmar och fd. soldater som ökade medlemsantalet och bildandet av SA, stormtrupperna. Generalmajoren Ritter von Epp ordnade ur armekassan fram medel för att trycka en veckotidning. DNSAP manifisterade sin styrka på Munchens gator och avbröt andra partiers möten. På ett tal i januari 1921 sa Hitler: "Den nationalsocialistiska rörelsen i München kommer i framtiden att hänsynslöst hindra - om nödvändigt med våld - alla möten och föreläsningar som möjligen kan oroa våra landsmän". Med detta menades vänsterpartier och Hitler visste att han hade polisens och arméns stöd.

Inom partiet började den gamla styrelsen känna sig rätt maktlös inför Hitler och när han under sommaren 1921 var borta i Berlin inledde ett utskott förhandlingar med andra partier för att stärka partiet och försvaga Hitler. Man utgav ett flygblad som framförde att Hitler bara använde partiet som språngbräda till makt och att han hade "skumma typer" bakom sig som splittrar rörelsen. Hitler återvände, satte hårt mot hårt och erbjöd sig att avgå. Detta skulle innebära ekonomisk och PR-mässig kris för DNSAP. Partiet förnekade snart flygbladet, gjorde Hitler till enväldig ordförande. Utskottet krossades.

Under 1923 försämrades det allmänna läget i Tyskland, den franska ockupationen av Ruhr ledde till vrede, inflationen ökade, penningvärdet föll, strejker och upplopp ökade, tåg och lastbilar plundrades, städerna svalt, och regeringen blev så förlamad att socialterna i augusti krävde dess avgång. Missnöjet växte och DNSAP blommade. Man utlyste 14 massmöten bara i München och bayerska regeringen utlyste undantagstillstånd och förbjöd Hitlers möten., i november hade partiet växt till 55 000 medlemmar och man förfogade över 15 000 stormtrupper med Röhm i spetsen, han hade sagt upp sin militärpost.

Miltären var i detta läget berett att genomföra en kupp och ge makten åt DNSAP. Hitler litade inte helt på dem, han spelade med möjligheten att de planerade en rojalistisk kupp och ville återinsätta ätten Wittelsbach i ledningen. Hitler ville förekomma dem.

Under ett möte 8 november när von Kahr höll tal sprang Göring in i salen med 25 brunskjortor, Hitler ställde sig på ett bord och sköt ett skott mot taket med en revolver, och ropade: "Den revolutionära revolutionen har börjat. Denna sal är besatt av sexhundra tungt beväpnade män. Ingen får lämna salen. Bayerns och rikets regeringar har avsatts och en provisorisk nationalregering har bildats. Armé och poliskasernerna har besatts, trupper och polis är på marsch mot staden under hakkorsflaggan". I själva verket hade de sexhundra SA-männen en kulspruta i förhallen. Men bluffen funkade än så länge, folket stödde kuppen. Men under tiden kallades förstärkningar in från intilliggande regementen, bayerska statsregeringen flyttades till Regensburg, och von Kahr upplöste DNSAP. Kronprins Ruprecht vägrade stödja kuppen. På morgonen den nionde marscherade Hitler med 3 000 man in mot centrum. Vid Odeonplatz öppnade polisen eld under en minut, vilken besvarades. Hitler föll, sexton nazister och tre poliser dödades, Göring skadades svårt och försvann in i ett hus. Hitler pressade sig in i en bil och försvann. Två timmar senare kapitulerade Röhm och arresterades. Göring rymde över gränsen till Österrike, och Hitler arresterades den 11 november i Uffing. Hitler sa senare att han aldrig tänkt använda våld, han var säker på stöd från polis och militär, och ville göra kuppen mederas stöd.

Hitler hade dock blivit hjälte eftersom han under den 24 dagar långa rättegången (och lika många dagar i tyska tidningarnas förstasidor) lyckades framstå som martyr för fredsälskande krafter som förrått Tyskland efter 1918. Anklagelsen för förräderi lyckades han i sitt försvar manipulera till fosterlandskärlek Publiken applåderade. Utrikiska korrespondenter gjorde honom internationellt känd. Han dömdes till mildaste straffet, fem år.

Han behandlades i fängelset i Landsberg 8 mil väster om München som en hedersgäst, höll politiska möten med de andra 40 bestraffade nazisterna och skrev där boken Mein Kampf. Hans fängelsetid kom att bli en politisk triumf. DNSAP som förbjöds föll sönder utan honom, vilket passade honom utmärkt eftersom ingen kunde hota hans ledarposition när han kom ut. Han avsade sig formellt ordförandeposten i partiet för att blidkande myndigheterna. .

Det enda som oroade honom var Röhms triumfer att samla fler SA-medlemmar, han fick snart ihop en armé på 30 000 man, vilket hotade Hitlers frigivning. Trots åklagarens protester och polisens försök att få honom utvisad ur Bayern frigavs Hitler mindre än nio månader efteråt, och han återupptog genast kampen mot republiken. Och mot andra ledare i partiet, sålunda fick han Röhm att avsäga sig ledarskapet för SA. Göring var borta. Han var åter ensam ledare.

Hans första tal i februari 1924 samlade 4 000 åhörare, och han nygrundade partiet ett år senare, nu med oinskränkt makt. Och i stället för att med kupp ta makten var nu hans påstådda mål att lyckas demokratiskt: "Om det tar längre tid att rösta bort dem än att skjuta bort dem, så är resultatet i alla fall garanterat av deras egen konstitution. Varje laglig process är långsam. -Förr eller senare skall vi ha majoriteten - och sedan Tyskland." Hans tal var dock både provocerande och hotande, och de bayerska myndigheterna blev oroliga och hans tal förbjöds fram till 1927 när han lovat att uppföra sig väl.

I september 1930 under en ny kris i landet gick 30 miljoner tyskar till valurnorna. NSAP fick 6 409 000 röster och 107 mandat, landets näst mäktigaste parti, med nästan 400 000 medlemmar. Den 1 januari 1931 hissades hakkorsflaggan över bruna huset i München, men när Hitler utnämndes till rikskansler 1933 kom Münchens betydelse att blekna. Även om partiet alltså tog sig fram till Berlin kom München att kvarstå som högkvarter för nazisterna, och var 1935 känt som deras huvudstad. Andra partier förbjöds. Utrensningar i form av av avrättningar tilltog. Mörkret och rädslan sänkte sig över Tyskland.

Och över München. I juni 1938 förstördes den judiska synagogan förebådande kristallnatten fem månader senare senare när judiska affärer och synagogor i hela Tyskland förstördes. Studenterna och syskonen Hans och Sophie Scholl var de sista nazistmotståndarna i München, men efter att de förråtts och avrättats var motståndet kvävt. På en fd. krutfabrik i en av Münchens förstäder, Dachau, byggdes Tysklands första koncentrationsläger som genom sin existens effektivt kvävde opinionen mot nazisterna, detta var när de fortfarande mest användes för politiska oliktänkare, innan de kom att användas som dödsläger.

Vid krigsutbrottet fanns 6 koncentrationsläger med ca 21 000 fångar. 1942 fanns i dessa läger 44 700 plus de nio nya lägren. I Augusti 1944 rapporterade Eichmann att 4 miljoner judar dödats i lägren, och 2 miljoner dödats utanför dem, de flesta skjutna i Ryssland. Andra uppgifter pelar på fler offer.

Den 20 juli 1944 försökte man för sista gången döda Hitler och genomföra en statskupp, vilket misslyckades. Minst 5 000 avrättades och tusental skickades till koncentrationsläger. I den utdragna utredningen drogs också med sådana som inte haft med konspirationen att göra, men var bra att få bort.

Andra världskriget kom för München att innebära 71 bombraider, ett flertal historiska byggnader förstördes, 6 000 medborgare dog och 16 000 skadades. Och ett tungt arv, att ha avrit vaggan för den tyska nzismen och antisemitismen.

Efter kriget restaurerades staden och den växte till tysklands tredje största med en befolkning på 1 207 000 och välkomnande Berlinare och flyktingar från öst. 1972 firades de olympiska spelen och München fick sitt nya smeknamn "Metropolen med hjärta", och München har sedan dess åter utvecklat de kulturella traditionerna. Den nuvarande huvudmannen för ätten Wittelsbach, prins Luitpold von Bayern, bor på slottet Kaltenberg nära Augsburg som blivit centrum för ölsorterna Kaltenberg och König Ludwig Dunkel samt musikkoncerter och de bästa tornerspelen i Europa.

Sedan begynnelsen var Mariaplatz samlingsplatsen i staden, där hölls spannmålsmarknad, där står rådhuset och där hängdes förbrytare. Idag är det gågata och knutpunkt och centralstation för tunnelbanan och pendeltågen. Utanför rådhuset står Mariakolonnen, uppförd sedan staden överlevt pesten som härjade efter Gustav II Adolfs ockupation av München. Spåren efter den medeltida ringmuren kring staden finns idag bara i form av fyra stadsportar: Isartor,Karlstor, Sendlingertor och Siegestor. Den sistnämnda som egentligen är Ludvig I´s triumfbåge över den bayerska armén restaurerades delvis 1958 och fick sin nya inskription: "Dem Sieg geweiht, im Krieg zerstört, zum Frieden mahnend - förärad segern, förtörd i krig, manande till fred".

Siegestor (Tor etyder port) gränsar till Schwabing, som sedan gammalt är konstnärernas, bohemernas och den enklare kulturens stadsdel, och kan jämföras med Chelsea i London, Montparnasse i Paris och Greenwich Village i New York. Här ligger universitet, konstgallerier, konstnärscaféer, ett antal biografer, teatrar och cabaréer.

Englischer Garten, (engelska parken) är en av de mer sevärda målen i München. Under Tivolibron rinner en biflod till Isar - Eisbach (isbäcken) ut i parken, och här kan man när det inte är för kallt se surfare so tar sig genom strömmarna fram och tillbaka på den ca 20 meter breda forsen. I parken finns också generöst med Biergartens, hundratals bord fylls på sommaren av törstiga öldrickare.

Man odlar sedan de svåra frostnätterna under13- och 1400-talet knappast något vin i Bayern, istället är bayern berömt för sitt öl. Särkislt på sommaren dricker många Bayrare weizenbier, ett tunnt friskt veteöl som serveras i höga glas som är smala i basen och blir större på höjden.

I München finns också Deutsche Museum med världens största samling av vetenskaplig och teknisk karaktär. Här finns en särkild utställning om den bayerska mångåriga Lufthansapiloten och flygkaptenen i flugwaffe, Hermann Köhl som med med Günther Freiherr von Hünefeld och irländaren och piloten James Fitzmaurice1928 gjorde den en smula okända första atlantflygningen från Europa till Amerika. Grundadet av Bayerische Motor Werke, BMW , har också mer än annat satt Münchens teknologiska industri på världskartan.

München är också säte och vinterkvarter för Circus Krone , Europas största cirkus. 1919 byggdes den första cirkusbyggnaden på Marsfältet, en träbyggnad med 4 000 sittplatser. I december 1944 låg byggnaden i aska men redan ett år senare stod en ny byggnad, och december 1962 invigdes den nuvarande, tredje byggnaden, Europas modernaste och den enda fasta cirkusbyggnaden i tyskt språkrum, med 3000 sittplatser, häst och elefantstallar, . 1967 ndöptes den intilliggande gatan om av Münchens borgmästare till Zirkus-Krone-Strasse. På sommarturnén i Europa hålls här rock- och musikconcerter.

Sök mer information om München på Internet:

Google | Altavista | Yahoo | Dmoz | Wikipedia | susning.nu | NE | SAOB | Eniro nyhetssök | Aftonbladet